Mycket funderingar...

Vi hade tjejkväll för ett par kvällar sedan....vi gjorde oss så fina med våra nya klänningar och jag fick mitt hår lockat o allt... så jävla snygg jag blev alltså!=) Jag gick tom med på att visar mer än fejjan o klyftan på bild! Det e stort för mig med tanke på att jag gömt mig undan så länge...



...men vikten e på väg bort o jag ska fan leva livet under tiden jag tappar det! Måste erkänna att medan jag försöker leva mina dagar till fullo här på underbara Nya Zeeland, och får både komplimanger och sånt från många olika håll, då får jag ett smile i fejjan och ett ännu större i hjärtat för jag vet att under tiden som jag faktiskt får bekräftat att jag är vacker även i denna sizen så vet jag att kilorna åker av under tiden =)






Jag har analyserat mycket de senaste..börjar fundera på vart allt leder nu.
Saker och ting som innan känts så självklara, gör inte det på samma sätt längre och saker som jag inte ens funderat på har börjat få allt större betydelse...

Rent praktiskt måste jag påbörja mitt examensarbete så det blir gjort. Sen är det bara redovisningar av uppgifterna som vi har här på Nya Zeeland samt inlämning och redovisning av examensarbetet som sker i aug kvar. Ja och att finna Lia-plats nr två då och det inte blir något med Södertälje.
Om Lia-period 2 samt anställning på det stället som jag sökt inte blir av så hoppas jag ändå få veta det snart så jag kan ställa mig in på det och söka mig vidare till andra företag eller kommuner.




Min hjärna går på högvarv och jag behöver verkligen en avlastning, en rensning och att finna frid i mitt inre...Jag har märkt att jag faktiskt börjar finna frid av o bara vara ute i naturen här...att få motionera i kullarna och längs vattendrag...dock har mitt knä pajjat ihop så har inte kunnat göra det på några dagar nu...men ska ändå köra på med styrketräningen så jag håller förbränningen igång ordentligt=)


Hahaha jag o några av mina galna klassisar som försöker hitta vägen ut ur labyrinten =) det var skoj <3

Jag håller på att hitta ut ur min egna labyrint...Har länge trott att jag varit på rätt väg men någonstans hela tiden känt att det är något som inte riktigt stämmer...men helt plötsligt så känns det som att jag ändå på något sätt vet vägen...så jag följer vägen nu o ser vart den leder...jag måste inte veta vart exakt den leder, det är ju det som är tjusningen med livet..att inte veta vad som väntar runt hörnet...det gäller bara o se förbi sin rädsla...sin rädsla för det okända...<3