Usch...fylldes med besvikelse och förvirring idag..känns som man inte kan räkna med något längre...utan se allt positivt som en bonus...fast det är kanske det man ska göra? Man ska ju aldrig ta något för givet. Men man vill ändå kunna räkna med vissa saker liksom...
Jag fyller 27 nästa Lördag...fattar inte vart tiden tagit vägen...jag skulle ju vara igång med min karriär nu...vara gift eller nått liknande och ha iaf fått första barnet..nix, nix och nix...
Iof tar jag examen till sommaren...det störda är att det är mycket häftigt som väntar mig runt hörnet nu...Nya Zeeland och massa....men ändå ser jag inte helt fram emot det..känner mig förvirrad...lite vilsen..är nog rädd också...för vad som ska hända..är rädd att det som betyder mest för mig...ska försvinna..fast iof så vet jag ju logiskt, att försvinner det så är det inte speciellt alls!
Jag känner också att mycket blir så knas när jag försöker förklara mina känslor...det tolkas så fel och så lägger jag min hårda sida till pga frustration och så bara knas, knas o knas..känner att jag inte kan andas ibland...
...och när mina ögon blir blanka, och jag måste bita mig i läppen för att den inte ska darra...det är då jag vill att du ska resa mig upp och hålla mig hårt nära ditt hjärta...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar